Livet som Linn

Vart har året tagit vägen ? Det gick så fort !
Började 2008 med att göra smörgåsar på bensinmacken Caltex i Williams, WA. Var då med en irländare, som några dagar senare åkte tillbaka till Perth. Men träffade en irländska precis samtidigt, Noeleen. Hon var som den storasyster jag aldrig haft. Hade sjukt kul och bråkade som sjutton mellan festerna.
En vecka efter hon kom till Williams orkade vi inte med häxan längre och tänkt berätta för henne samma dag som våran buss gick till Perth, men lilla franska Fred som vi jobbade med gjorde det åt oss.. Oj vilket liv det blev !
Men vi kom iväg till Perth och samma kväll skulle vi gå ut med Pamela, den skotska tjejen jag träffat tidigare.
Satt och förfestade på hostlet vi bodde på när en väldigt snygg pojk kommer och sätter sig mittemot mig och börjar prata, säkert nån timme. Sen sa de POFF och han var borta.. För att sedan POFF sitta bredvid mig ännu en timme senare. Detta blev början på ett 8-månaders förhållande och en oförglömlig resa runt västra Australiens kust. Eller resa och resa, det skulle bli mycket mer än det blev eftersom vi fastnade i Coral Bay i ett halvår.. Sen åkte jag hem.
Var grymt skönt att komma hem igen. Hände så himla mycket skit dom 3 första veckorna i Australien.

Man kan inte få nån hjälp hemifrån när man blivit utsparkad från sitt jobb och boende och tillbringar en fredagnatt i Sydney utan nånstans att bo och en jättetung väska.
Det finns inte heller mycket dom kan göra hemifrån när VISA-kortet slutar fungera, man har inga kontanter, bara en natt kvar på hostlet och ingen mat.
Och när man hamnar som nanny hos en familj med en son och en kriminell far som har nannys för att träffa (yngre) flickvänner (mamman bodde i USA) direkt efter detta, då orkar man inte mycket mer.
Men när man sitter i lekparken med alla "desperate housewifes" och ringer hem till killen man träffade innan man åkte, och hans moster och hennes familj bara bor 8 mil bort.. Den känslan gick inte att beskriva.
Efter all skit som redan hänt trodde jag aldrig att jag skulle ha sån tur att jag skulle få bo hos dom ett tag. Det var ju snart jul och grejer.
Den väntan på att exet skulle ringa tillbaka var förjävlig.. Men när han ringde och sa att jag var så välkommen så, behövde inte betala för varken boende eller mat, bara städa huset en gång i veckan, då ville jag bara gråta. ÄNTLIGEN skulle det väll lösa sig ? Och ja, det gjorde det.
Monica, Peter, Chris och Ken.  Hur ska jag nånsin kunna tacka dom ? Hade det inte varit för dom hade jag nog gett upp och åkt hem.

Ska jag gå igenom hela resan kommer ingen orka läsa, det blir så långt. Men året har iaf varit helt otroligt, och precis vad jag behövde.
Innan jag åkte var More to life en låt som verkade skriven för mig. Jag var tvungen att hela tiden hitta på nåt nytt för att inte gå under, men inte längre. Nu är jag väldigt tillfreds med livet. Jag kan se mig själv plugga och skapa en karriär. Det kunde jag inte innan.
Hade tur och fick chansen att få jobb direkt när jag kom hem. Tog den såklart. Dock var det ett riktigt skitjobb och enbart på helger.
Men hittade ju som sagt jobbet på Burger King, varit där snart 2 månader, men om 6 dagar har jag mitt första arbetsledarskift. Har jättegoa jobbarkompisar och vi har jätteroligt när vi jobbar.
Var ute med två av flickorna i fredags, och herrejäääääävlar vilken kväll det blev.. Hade skitskoj !! Det ska vi göra om, och då är det ännu fler som följer med. Det ska bli otroligt roligt ! Kändes riktigt skönt att prata lite om jobbet också, och fick höra att alla står bakom mig och tror på att jag kommer bli en bra arbetsledare. Dom gör det så mycket lättare för mig.
Känns bra att ha dessa människor runt en när man jobbar, dom gör skitjobbet riktigt roligt.

Nyårsafton imorgon. Och jag jobbar igen.. Dock är det många som tydligen inte kommer dyka upp på jobbet, så ska bli intressant och se hur det kommer gå. Vi kan inte vara 3-4 pers, det kommer inte gå... Hoppas dom inser det också.

Mår bra nu, riktigt bra. Har fått en del frågetecken i det privata livet utredda och nu har jag en skön harmoni i kroppen. Har nog aldrig känt mig så här bra faktiskt. Ser fram emot vad 2009 har att erbjuda.

Finns dock en sak som stör mig.
Du ljög mig och mamma rätt upp i ansiktet, men verkar inte förstå eller tycka att du gjort något fel, utan snarare skyllde du en del av det på mig. Ja, jag hade blivit arg iaf. Men du hade fått göra vad du ville, och det hade inte gått ut över våran vänskap. Men när du ljög för oss så...
Jag och mamma satt och pratade om dig efter du gått, att du verkade ha kommit på fötter och resonerade klokt.
Det var ett riktigt slag i magen när du erkände hur det låg till.
Var det allt våran vänskap var värd ?
Allt du sagt, om vänskap bla., var det också bara ljug ? Vad har varit sant ?

Första inlägget, och det är dan före dopparedan.
För ett år sen var jag i Perth i Västra Australien och bodde hos den svenska familjen.
40 grader varmt och ingen Kalle Anka.. Det var lite konstigt.

Men nu är ordningen återställd. Ikväll blir det uppesittarkväll med glögg och Bingolotto, och imorgon ska jag och mamma ta det lugnt heeela dagen. Och självklart blir det Kalle. Ingen riktig jul utan Kalle !

På juldagen jobbar jag 13-23, hinner alltså både känna bra pengar OCH festa. Kan det bli bättre ?

Dock kunde väl juluppladdningen blivit bättre. Än en gång har hon ljugit för mig, och nu orkar jag inte mer. Mer behöver inte sägas...

Här hemma har det varit fullt ös ett tag. Katterna blir helt tokiga när granen och alla kulor kommer fram. Speciellt Plexus, han är inte ens söt längre när han slår av kulorna, något han lärde sig häromåret. Därav har vi nu bara plastkulor.. Men där Plexus är, där är också Tjejen (nej, hade ingen fantasi när jag skaffade henne och därav namnet) och hon kan ställa till det hon också trots att hon är så himla liten.

Nu ska jag hjälpa mamma julstäda, så vi bara kan ta det lugnt ikväll och imorgon.
Ska försöka att inte glömma bort adressen till den här bloggen, som jag gjorde med den förra..


Jag och Tjejen och Plexus, syster Moa med Diva